publicerad: 2021  
blicka blickade blickat
verb
blick`a
ofta med partikel, sär­skiltin, ut in­rikta seendet
någon blickar (mot något) någon blickar (in i något) någon blickar (ut över något)
från Kebnekaise kan man blicka ut över en stor del av norra Sverige
sär­skilt i fråga om inre seende
i kris­tider måste vi mer än annars blicka fram­åt; när jag nu blickar till­baka på de gångna åren ...
belagt sedan 1805; av lågtyska blicken med samma betydelse; besläktat med bleck, blek, blinka
blickablickande, blick