SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blot substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en blot·eten forn­nordisk religiös rit med människo- eller djuroffer förmodad men inte säkert belagd relig.tid.blotfestblotstenmidvinterblotdet stora blotet i Upp­salasedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. blot; av isl. blót med samma betydelse; till blota