SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
boja [båj`a] substantiv ~n bojor boj·anofta plur. metallanordning som är av­sedd att in­skränka en fånges rörelse­frihet vanligen bestående av låsbara byglar el. hop­smidda ringar, förenade med en kedja samh.fotbojahandbojorkunga­mördaren blev slagen i bojorslavarnas rasslande bojoribl. ut­vidgat (särsk. i sammansättn.)elbojai plur. ofta bildligtibl. ngt högt.syndens och lastens bojorpartiet är fjättrat av ideologiska bojor(i) bojorsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. boia; ur lat. boi´a ’hals­järn’