tryckår: 2009
boja
[båj`a]
substantiv ~n bojor
boj·an●ofta plur.
metallanordning som är avsedd att inskränka en fånges rörelsefrihet
vanligen bestående av låsbara byglar el. hopsmidda ringar, förenade med en kedja
samh.fotbojahandbojorkungamördaren blev slagen i bojorslavarnas rasslande bojor○ibl. utvidgat (särsk. i sammansättn.)elboja○i plur. ofta bildligtibl. ngt högt.syndens och lastens bojorpartiet är fjättrat av ideologiska bojor(i) bojorsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. boia; ur lat. boi´a ’halsjärn’
