SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
briljans [-aŋ´sel.-an´s] substantiv ~en brilj·ans·en1klar, kristallisk glans hush.glasen hade en ut­sökt briljanssedan 1896av fra. brillance med samma betydelse; jfr 2briljant, briljera 2ut­sökt finess eller teknik allmän värderingpianistens tekniska briljanshan redde ut komplicerade samman­hang med pedagogisk briljans(med) briljanssedan 1965