tryckår: 2009
briljans
[-aŋ´sel.-an´s]
substantiv ~en
brilj·ans·en1klar, kristallisk glans
hush.glasen hade en utsökt briljanssedan 1896av fra. brillance med samma betydelse; jfr 2briljant, briljera
2utsökt finess eller teknik
allmän värderingpianistens tekniska briljanshan redde ut komplicerade sammanhang med pedagogisk briljans(med) briljanssedan 1965

