SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
brottare [bråt`-] substantiv ~n äv. vard. brottarn, plur. ~, best. plur. brottarna brott·ar·enperson som regelmässigt tränar och tävlar i brottning sport.yrk.JFRcohyponymboxare brottartypfribrottarevåra brottare har tagit många olympiska guld­medaljer genom årenibl. med ton­vikt på styrka e.d.sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. brutare