publicerad: 2021
brottas
brottades brottats
verb
[bråt`-] 
●
kämpa genom att försöka dra, trycka eller kasta ner motståndare men utan att slå
någon brottas (med något)
NN brottades med en bjässe på 95 kg
○
äv. bildligt, särskilt för att uttrycka att något är (fysiskt el. psykiskt) ansträngande
polisen brottades med personalproblem; en grubblande yngling som brottades med existentiella frågor
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk);
fornsvenska brutas, brotas; besläktat med
bryta
