SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bult substantiv ~en ~ar bult·enmindre, stångformigt metall­stycke för stabil samman­fogning vanligen av konstruktioner i järn el. trä; vanligen med sex­kantigt huvud och gängor tekn.JFRcohyponym2nitcohyponymnagel 2cohyponymskruv 1cohyponym1spik 1 ankarbultskruvbultbult med mutter och brickade bytte däck och drog åt bultarna ordentligtsedan 1473Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. bult, bolt; trol. av lågty. bolte med samma betydelse, urspr. trol. ’knöl; klump; kloss’; jfr fyllbult