SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bungalow [buŋ´galåvel.buŋ´galåo] substantiv ~en, plur. ~er äv. ~s bungalow·entyp av enplans­villa med ut­skjutande tak urspr. för européer i Indien arkit.de byggde sig en bungalow vid kustenäv. om an­dra typer av enplans­villorsedan 1887av eng. bungalow med samma betydelse; av hindi bangli, eg. ’hus från Bengalen’