SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1byrå [by´-el.by`-] substantiv ~n ~ar byrå·aren (finare) förvarings­möbel med ut­dragbara lådor ofta ung. av halv mans­höjd heminr.JFRcohyponymchiffonjécohyponymsekretärcohyponymskåpcohyponymhurts byrålådarokokobyråvalnötsbyråmellan fönstren stod en vacker byrå i empire­stilsedan 1788av fra. bureau ’(tyg­klädd) skriv­pulpet; skriv­rum; kontor’, urspr. ’grovt tyg’, till bure ’vad­mal’
2byrå [by´-el.by`-] substantiv ~n ~er [byrå´er] byrå·erav­delning som sköter viss typ av tjänster in­om offentligt organ och som vanligen har direkt kontakt med all­mänheten samh.passbyråsocialbyråverkets tekniska byråman kan ringa till honom på byrån på för­middagarnaäv. om privat kontor som huvud­sakligen erbjuder en typ av tjänsteri sammansättn. advokatbyråbudbyråreklambyråresebyråöversättningsbyråäv. om liten lokal med utåt­riktad (service)verksamheti sammansättn. pressbyråturistbyråvalbyråsedan 1801av samma urspr. som 1byrå