SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
deg substantiv ~en ~ar deg·enmjuk, samman­hängande, formbar massa av mjöl, vätska m.m. som man bakar bröd av kokk.rum.degskrapakakdegsurdegarbeta degen smidigknåda degenkavla ut degenlåt degen jäsa under bak­duk i 45 minuterlåt degen vila en stund i kyl­skåpetäv. om annan massa med liknande konsistenssprängdegen deg (av ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. degher; gemens. germ. ord, eg. ’ngt mjukt, formbart’; besl. med figur; jfr diger, digna