publicerad: 2021  
dikta diktade diktat
verb
dik`ta
1 skapa (text) i konstnärlig form poesi el. prosa; särsk. med in­slag av fantasi
någon diktar (om någon/något/att+verb/sats)
någon diktar (om någon)
någon diktar (om något)
någon diktar (om sats)
någon diktar (om att+verb)
en diktad figur; Bellmans diktade värld; Selma Lagerlöf diktade om avsig­komna värm­ländska existenser
någon gång äv. utan konstnärligt syfte ljuga
tro henne inte, hon bara diktar
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska dikta
2 täta (skarv eller dylikt) genom stukning av kant
diktmejsel
någon diktar något
belagt sedan 1872; av lågtyska, tyska dichten med samma betydelse, till dicht, se ur­sprung till 2dikt
diktadiktande, diktning