SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dikta´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dikt·at·etpå­tvingad lösning av mot­sättning genom­driven med makt­medel av den starkare parten samh.freds­fördraget var ett rent diktat av segrar­makternavi böjer oss inte för diktatett diktat (om ngt/SATS)sedan 1938av lat. dicta´tum med samma betydelse, eg. ’det som dikteras’; jfr diktera