SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dill substantiv ~en dill·enen flock­blommig krydd­växt med små finflikiga blad och gul krona kokk.dillpotatisströ över rikligt med hackad dillvi får inte glömma dillen till kräftornasedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. dil; gemens. germ. ord av o­visst urspr.