SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1dis substantiv ~et dis·etlättare grumling av luften beroende på fina fasta partiklar el. fukt meteorol.rum.JFRcohyponymdimma avgasdismorgondisregndissoldisde av­lägsna öarna försvann nästan i disetsedan 1888av da. dis med samma betydelse; jfr disig
2dis substantiv ~en ~er [di´s- el. di`s-] dis·envanligen plur. forn­nordisk gudinna av lägre rang relig.yrk.sedan 1737av isl. dís ’ödesväsen; valkyria; kvinna’