publicerad: 2021  
domna domnade domnat
verb
[dåm`-]
● till­fälligt förlora känseln vanligen i begränsat kropps­parti; om person
domna (av/bort)
domna (av)
domna (bort)
domna (av något)
han var nära att domna av trötthet
○ äv. med partikel, vanligenav, bort förlora med­vetandet
hon fick ett slag i huvudet och domnade av
○ äv. om kropps­del
hon satt så illa att benet domnade
○ äv. mer el. mindre bildligt
väcka de domnade livs­andarna
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska dofna, domna, bildn. till dovin 'slö, dåsig'; jfr ur­sprung till duven
domnadomnande, domning