publicerad: 2021  
prost prosten prostar
prost·en
substantiv
● (hederstitel för) sär­skilt förtjänt präst
hon gick och läste för gamle prosten NN
○ i vissa sammansättn. äv. om präst med något högre rang än kyrko­herde
domprost; kontraktsprost
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska provaster, pro(e)st 'före­ståndare; dom­prost; prost'; av medeltidslat. propos´itus, ombildn. av lat. præpos´itus 'före­ståndare'; jfr ur­sprung till profoss
Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själva den onde. Gustaf Fröding, Våran prost (i Gitarr och drag­harmonika, 1891)