SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1don substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en don·et(enklare) teknisk an­ordning som fungerar som redskap eller verk­tyg verkt.elddonfiskedonskodonskrivdonsydonäv. som över­gripande beteckning i tekniska samman­hangelektriska don så­dana som ström­ställare och vägg­uttagdon efter personngt som sär­skilt lämpar sig för personeni fråga om behandling, utrustning etc.med löpar­skor är det som med mycket annat – det är viktigt att välja don efter person sedan 1678av lågty. don ’göro­mål’, till don ’göra’ (ty. tun, eng. do); jfr dåd, fordon, skodon m.fl. ord på -don
2don [dån´el.´n] substantiv, ingen böjning herr spansk och italiensk titel (fram­för för­namnet) för högt upp­satta personer yrk.don Juandon NAMNsedan 1632av spa., ita. don med samma betydelse; av lat. dom´inus ’herre’; jfr dominera, donjuan