publicerad: 2021  
ducka duckade duckat
verb
duck`a
● hastigt böja sig ner för att und­gå att bli träffad
någon duckar (för/inför något)
någon duckar (för något)
någon duckar (inför något)
hon duckade för snö­bollen; han duckade när slaget kom
○ ibland äv. bildligt undvika
vi ska inte heller ducka för eventuella svårigheter
belagt sedan ca 1645; av engelska duck med samma betydelse; identiskt med duka i duka under
duckaduckande, duckning