publicerad: 2021  
duell duellen dueller
du·ell·en
substantiv
duell´
● mest historiskt kamp mellan två personer enl. vissa regler; förr särsk. med pistol el. värja som vapen
JFR envig, tvekamp
en duell (med någon) en duell (mellan några)
han ut­manades på duell; en duell i gryningen
○ äv. all­männare
artilleriduell; revolverduell
tävlingen slutade i en hård duell mellan amerikanen och engels­mannen
○ äv. bildligt om intellektuell kraft­mätning och dylikt
ordduell; partiledarduell
en lång duell mellan åklagare och försvarare
belagt sedan 1649; 1866 i bildlig bemärkelse; av franska duel med samma betydelse; av lat. duell´um 'strid; tve­kamp'