SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dum´ adjektiv ~t ~ma dumm·are1som har dålig fattnings­förmåga admin.psykol.JFRcohyponymenfaldigcohyponymstupidcohyponymtrögfattad han verkar lite dum (i huvudet)○äv.som (till­fälligt) handlar o­klokt hon var dum som inte försöktedet var dumt gjort att luras (adv.)○äv. om handling e.d.ett dumt för­slaghan bar sig dumt åt (adv.)dum (i/på ngt), dum (på att+V)dum som en gåsmycket dumdum som ett spån mycket dum​ hon kände sig dum som ett spån som gick på tidningens april­skämt dummare än tågetse1tåg 2 sedan 1641av ty. dumm med samma betydelse; samma ord som fornsv. dumber ’stum; dov’, eg. ’o­klar’; besl. med 2damm, dimma 2som orsakar besvär eller förargelse admin.psykol.JFRcohyponymförargligcohyponymretsam 2 den dumma historien med punkteringendet var dumt att han inte kom i tid○särsk. i negerade ut­trycknu skulle det inte vara dumt med en kopp kaffesedan 18103elak Nollvar de stora barnen dumma mot dig, lille vännen?dum (mot ngn)sedan 1892