SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
du´o substantiv ~n, plur. ~r äv. ~s duor·na1musik­stycke för två stämmor instrument el. sång­röster musikJFRcohyponymduett pianoduoen duo (för ngra)sedan 1799av ita. duo ’duett’; av lat. du´o ’två’; jfr dubier, duett 2par av sam­verkande (väl sam­spelta) personer admin.sociol.JFRcohyponymradarpar anfallsduosångarduosedan 1916