SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
embarkera [-ke´-] verb ~de ~t em·bark·er·ar1gå om­bord på far­tyg, flyg­plan el. annat (större) fortskaffnings­medel; särsk. om personer i grupp sjö.trafik.de embarkerade dagens sista flyg­plan till Stock­holmembarkera ngtsedan 1628av fra. embarquer med samma betydelse, till en ’in’ och barque ’båt’; jfr 2bark 2föra om­bord trupper e.d.; äv. all­männare mil.sjö.större delen av manskapet hade redan embarkeratsembarkera ngn/ngtsedan 1641Subst.:vbid1-142674embarkerande, vbid2-142674embarkering