SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e`nfald substantiv ~en en|­fald·endumhet och o­kunnighet psykol.hans dum­dryga och själv­upptagna enfaldofta ngt försvagat el. iron. (i ett par ut­tryck)i sin enfald trodde hon att han var en ärlig personsedan 1776till enfaldig En skämtsam användning av enfald förekommer i uttryck som kulturell mångfald, inte enfald. Egentligen har enfald här, som motsatsord till mångfald, sin ursprungliga betydelse ’enkelhet’.