SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e`nspråkig adjektiv ~t en|­språk·ig1som behärskar bara ett språk (dvs. moders­målet) full­ständigt admin.språkvet.JFRcohyponymflerspråkigcohyponymtvåspråkig 1 enspråkiga eleveräv. om handling e.d., spec. om under­visning m.m. som sker på bara ett språk (ofta invandrar­språk)enspråkig under­visning för finsk­talande förskole­barnäv. om om­råde e.d. där bara ett språk talasen enspråkig stad i Fin­landsedan 19002som inne­håller en förteckning över (del av) ord­förrådet i ett språk och ord­förklaringar på samma språk admin.språkvet.JFRcohyponymtvåspråkig 3cohyponymflerspråkig en enspråkig ord­boksedan 1965