SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ess`e substantiv, ingen böjning, neutr. psykol.vara i sitt essetrivas och vara i hög­formoch vanl. spela en framträdande rollhan älskade att argumentera och i riksdags­debatterna var han i sitt esse sedan 1613efter ty. (in seinem) Esse med samma betydelse; av medeltidslat. ess´e ’till­stånd’; av lat. ess´e ’(att) vara’