SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fäll`ning substantiv ~en ~ar fäll·ning·en1det att (regel­vidrigt) få ngn att falla särsk. i fot­boll el. liknande spel sport.en grov fällning som bestraffades med ut­visningfällning (av ngn)sedan åtm. 1940-talettill 2fälla 2svår­lösligt ämne som skiljs ut ur vätska kem.JFRcohyponymdrägg bottenfällningäv. om mot­svarande processkemisk fällningsedan 1754