publicerad: 2021
försätta
försatte försatt, presens försätter
verb
försätt´a 
1
ofta refl.
bringa i visst läge, sinnestillstånd eller dylikt
JFR
1bringa 2
den misstänkte försattes på fri fot; han lyckas alltid försätta gästerna i den rätta stämningen; hon hade försatt sig i en obehaglig situation
belagt sedan 1657;
efter lågtyska vorsetten med samma betydelse
2
i vissa uttryck
förflytta
i fantasin försätter vi oss till 1200-talet
kunna försätta berg
se
berg
belagt sedan 1526
3
något ålderdomligt
förspilla
någon försätter något
de fick försätta mycken tid med väntan
belagt sedan 1615
4
blanda upp
någon försätter något med något
försätta silver med koppar; redningen försätts med vatten
belagt sedan 1633;
efter tyska versetzen med samma betydelse
försättaförsättande
