SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
försking´ra verb ~de ~t för·skingr·arut­nyttja (och förslösa) egendom som man förfogar över men som till­hör ngn annan särsk. med avs. på egendom som man satts att an­svara för jur.ekon.jur.SYN.synonymförsnilla kamrern hade förskingrat under flera årförmyndaren förskingrade myndlingens hela förmögenhetäv.slösa bort han förskingrade hela sitt arvförskingra (ngt)sedan 1488gåvobrev till finska Nådendals kloster (Arwidsson)fornsv. forskingra ’upp­lösa; kringsprida; förslösa’; jfr skingra Subst.:vbid1-163965förskingrande, förskingring