publicerad: 2021  
förtöja förtöjde förtöjt, presens förtöjer
verb
förtöj´a
● göra fast far­tyg, i förhållande till landfasta punkter, t.ex. kaj, påle el. boj
JFR ankra, förankra 1
någon förtöjer något
skutan låg förtöjd vid kajen
belagt sedan 1508 (brev från riksföreståndaren Svante Nilsson till Hemming Gadd (Styffe)); fornsvenska fortogha; av lågtyska vortöien med samma betydelse; besläktat med 1tåg 3, töja
förtöjaförtöjande, förtöjning