SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fack substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en fack·et1mindre av­delning av förvarings­utrymme för finsortering, ofta av viss kategori saker hush.samh.bankfackhandskfackplånboksfackman bör förvara privat­brev och tjänste­brev i o­lika fackspec.förhyrt förvarings­utrymme på post­anstalt där den egna posten sorterades in mest histor.äv. bildligt i ut­tryck för kategorisering, spec. om att skåde­spelare hela tiden får spela samma människo­typertendensen att stoppa in skåde­spelare i fackdet är riskabelt för en skåde­spelare att fastna i ett facksedan 1836av lågty. fack ’låda; av­delning’ 2verksamhets­område som kräver spec. kunskaper e.d. af.arb.JFRcohyponymgren 2cohyponymbransch fackområdefackordbokfackpressdet till­hör inte hans facken arkeolog av facketsedan 18013ofta best. f. sing. organisation som tillvara­tar an­ställdas intressen på ngn av flera organisatoriska nivåer, fack­förening, fack­klubb etc. admin.arb.gå med i facketföre­taget vill av­skeda 20 man och facket har begärt MBL-förhandlingarsedan 1912kortord för fackförening; till fack 1