SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fe´ber substantiv ~n febrar febr·arallt­för hög kropps­temperatur som sjukdoms­symtom med.feberfantasifebernedsättandefebertoppbarnsängsfeberha hög feberta febern40 graders feberfebern steg mot kvällenfebern gick ner nästa dagäv. bildligt om upp­hetsat till­ståndguldfeberresfeberhela staden gick (som) i feber in­för cup­finalengula febernen tropisk virus­sjukdomgula febern före­kommer i stora delar av Latin­amerika, Väst­indien och Afrika sedan 1553; 1767 i bildlig bemärkelsejfr fornsv. fäver ’feber’; av lat. fe´bris med samma betydelse; av o­visst urspr.