SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flak substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en flak·et1större stycke med relativt flat form särsk. av is form.isflaksedan 1867jfr no. flak med samma betydelse; nära besl. med flack 2lastgolv på vagn eller last­bil vanligen försett med kant trafik.lastflaksedan 1892