publicerad: 2021  
framme
adverb
framm`e
1 i central, väl synlig position in­om det betraktade om­rådet
JFR fram 4
han saknade en knapp framme i halsen
sär­skilt i främsta delen (av något)
framme i fören; framme vid fönstret; framme på estraden
spec. äv. inte undan­lagd
tidningen ska inte ligga framme; stryk­brädan står all­tid framme i grov­köket
äv. bildligt, mest i fråga om personer i om­ständigheter så att man märks
han ska ju all­tid hålla sig framme; har pojkarna varit framme nu igen?; så kan det gå när olyckan är framme
ligga/vara väl framme se väl
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska framme; bildn. till fram
2 vid målet efter färd i rum el. tid; äv. abstrakt
nu är vi äntligen framme; och där­med är vi framme vid vår egen tid
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen