SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fru`sa verb ~de ~t frus·ar(häftigt) välla fram mindre brukl.Nollfrusa (ngnstans)sedan 1674jfr. no. frusa med samma betydelse; av indoeur. urspr., med bet. ’stänka’; ljud­härmande; jfr frusta Subst.:vbid1-157064frusande