SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
frus`ta verb ~de ~t frust·arge i­från sig ett vibrerande, väsande ljud genom att häftigt andas ut genom näsan el. den halv­slutna munnen komm.frustande hästarfrusta av skratthan nästan frustade av energiäv. i fråga om liknande ljud som åstad­koms på annat sättett frustande lokomotivfrusta (av ngt)sedan 1735bildat till samma ord­rot som frusa Subst.:vbid1-157073frustande, vbid2-157073frustning