SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fukt substantiv ~en fukt·en(o­önskad) före­komst av vatten i luft el. material; i form av ånga el. små droppar kem.JFRcohyponym1väta fuktfläckfuktskadadglas­ögonen var immiga av fuktkläderna dröp av fukthuset luktade kyla och fuktfukten hade klibbat i­hop pulvretsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. fukt ’ånga; rök; fuktighet’; av lågty. vucht ’fuktighet’, till vucht ’fuktig’; av o­visst urspr.