SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
glid substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en glid·etdet att glida potatis­säcken hade kommit på glid på flaketäv. om en­staka glidande rörelse i en serieskridsko­åkarnas långa glidäv. om skid­före e.d.JFRcohyponym3före hur man än vallade blev det inget bra glidäv. bildligt, spec. om process som slutar i socialt förfallförsöka rädda ungdomar på glidspec. äv. i ut­tryck för (nästan beslutad) över­gånghan spelar i Djurgården men är på glid till AIK(på) glidsedan 1901till glida