SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gna`gare substantiv ~n äv. vard. gnagarn, plur. ~, best. plur. gnagarna gnag·ar·entyp av mindre, kort­bent dägg­djur med lång­sträckt och låg skalle och bara ett par fram­tänder i över­käken som ständigt växer och o­avbrutet måste nötas genom gnagning zool.JFRcohyponymhardjur enkeltandade gnagarebävrar, mar­svin, ek­orrar, råttor och an­dra gnagaresedan 1640