tryckår: 2009
gno
verb ~dde ~tt, pres. ~r
1gnida med små snabba rörelser
särsk. för rengöring
NollJFRcohyponymgnugga 1
städa, tvätta, skura, gnohon gnodde runt med tandborsten i munnen○ibl. med tonvikt på resultatetmed partikel, särsk.av, bort
han gnodde bort fläcken med en trasagno (ngt), gno (av/bort ngt) (med ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. gnoa; nord. ord, trol. urspr. ljudhärmande; jfr gnola, gnugga, gny, gnöla
2arbeta hårt
för att förtjäna sitt levebröd
ngt vard.Nollredan vid tolv års ålder fick han gno för brödfödan○ibl. med tonvikt på resultatetmed partikel, särsk.ihop
gno ihop till pensionengno (för ngt)sedan 18903ibl. med partikel, särsk.omkring, runt
flänga (omkring)
för att uträtta ngt
mindre brukl.Nollhan gnodde omkring och kontrollerade alla skåpgno (omkring) (ngnstans)sedan 1845Subst.:vbid1-171509gnoende
