SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gno verb ~dde ~tt, pres. ~r 1gnida med små snabba rörelser särsk. för ren­göring NollJFRcohyponymgnugga 1 städa, tvätta, skura, gnohon gnodde runt med tand­borsten i munnenibl. med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.av, bort han gnodde bort fläcken med en trasagno (ngt), gno (av/bort ngt) (med ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. gnoa; nord. ord, trol. urspr. ljud­härmande; jfr gnola, gnugga, gny, gnöla 2arbeta hårt för att förtjäna sitt leve­bröd ngt vard.Nollredan vid tolv års ålder fick han gno för bröd­födanibl. med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.i­hop gno i­hop till pensionengno (för ngt)sedan 18903ibl. med partikel, särsk.omkring, runt flänga (om­kring) för att ut­rätta ngt mindre brukl.Nollhan gnodde om­kring och kontrollerade alla skåpgno (omkring) (ngnstans)sedan 1845Subst.:vbid1-171509gnoende