SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1gny verb ~dde ~tt, pres. ~r ge i­från sig ut­draget, jämrande ljud komm.JFRcohyponymtjutacohyponymkvidacohyponymgnälla det sjuka barnet gnydde i sömnenäv. i fråga om (starkare) ljud från ngt icke-levandestormen gnyräv. bildligtut­trycka klago­mål gny om skatternagny (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1600jfr 2gny Subst.:vbid1-171553gnyende; 2gny
2gny substantiv ~et gny·etut­draget, jämrande ljud komm.JFRcohyponymtjutcohyponymgnäll vid minsta gny från barn­sängen vaknade föräldrarnaäv. om (starkare) ljud från ngt icke-levandevapengnystormens gnyäv. bildligtklago­mål det vanliga gnyet om ungdomens fattiga språkgny (om ngn/ngt/SATS)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. gny ’gny; larm’; besl. med gno