SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
halm substantiv ~en halm·enmängd strån av mogen säd anv. som foder, byggnads­material m.m. jordbr.halmgulhalmkärvehalmmadrasshalmtaksänghalmäv. om o­beredda stjälkar av lin el. hampasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. halmber ’halm­strå; halm’; gemens. germ. ord, besl. med grek. kal´amos ’halm­strå; rör’