SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 hind hinden hindar hind·en substantiv ● (fullväxt) hona av hjort särsk. kronhjort el. dovhjort JFR bock 1 skygg som en hind se skygg belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska hind; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med grek. kemas´ 'hjort; gasell' SO Alfabetisk lista himmelsskriande adj. himmelssäng subst. himmelsvid adj. himmelsvid (himmel) hin pronomen hind subst. hinder subst. hinder subst. hinderbana subst. hinderlöpning subst. hindersam adj. Till alla ordböcker
