SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hjälp substantiv ~en ~ar hjälp·en1knappast plur. med­verkan som väsentligt bi­drar till att ngt kan ut­föras oftast om fri­villig, o­organiserad med­verkan; särsk. i fråga om person men äv. i fråga om verk­tyg o.d. komm.JFRcohyponymgagncohyponymräddning 1cohyponymunderstöd 1 be om hjälpbegära hjälpropa på hjälpfå hjälp och stödtack för hjälpen!få hjälp med läxornamed Guds hjälpsläkt­forskning med datorns hjälpmed NN:s hjälp lyckades de dra upp båtendet är roligt att kunna vara till hjälphan har god hjälp av sin kraftiga kropps­byggnaden figur som kan ritas med hjälp av en­bart passare och linjaläv. om med­verkan som bi­drar till att förhindra el. av­hjälpa negativ ut­vecklinghjälpbehövandehjälp till jord­bävningens offerhjälp i sjö­nödstöd och hjälp i prövningens stundäv. konkretare om ekonomiska bi­drag, bote­medel e.d.hjälpsändningsocialhjälpgå till social­byrån och begära hjälpmot den sjukdomen finns ingen hjälphjälp (till/åt ngn), hjälp (mot ngn/ngt), (vara) till hjälp (för ngn), (vara) ngn till hjälpförsta hjälpenenkla men nöd­vändiga sjukvårdsåtgärderomedelbart efter olycksfall e. d.läkare fanns o­medelbart på plats och gav första hjälpen men hennes liv gick inte att rädda hjälp till självhjälp(praktisk) hjälp i så­dan ut­sträckning att den hjälp­behövande så småningom kan ta hand om sig självnär nöden är som störst är hjälpen som närmastsenöd 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hiälp; till hjälpa 2person(er) som bi­träder med ngt (enklare) arbete yrk.extrahjälphemhjälpskrivhjälpstädhjälphar inte hjälpen kommit än­nu?sedan 1541
2hjälp substantiv ~en ~er hjälp·enmedel som ryttare, kusk eller dressör an­vänder för att på­verka hästen dvs. skänklar, tygel, tömmar, röst etc. zool.galopphjälpsäteshjälpvikthjälpsedan 1740se 1hjälp