tryckår: 2009
ick`e
adverb
●ej
uttr. för förnekande el. upphävande av innehållet i resten av satsen el. en del av den
ngt formellt el. högt.NollSYN.synonyminte
”Mitt rike är icke av denna världen”, sade Jesusnågot brott har icke begåtts○spec. betr. (innehållet i) ett följande adj. el. subst.vanligen som förled i sammansättn.
med motsatta egenskaper
ofta stilistiskt neutraltJFRcohyponymo- 1
icke-kristentransplantation av såväl levande som icke levande vävnad○i retoriska vändningar ibl. försvagat till rent utfyllnadsordhögt.hur vackert var det icke!(gälla) ngts vara eller icke varase3vara
icke desto mindrese1mindre
icke förtyseförty
icke sa Nickeuttr. för nekandevard.
hon trodde att hon hade pengar kvar på kortet, men icke sa Nicke
sedan 800–900-taletrunristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)runform aki, fornsv. äkke, ikke ’intet; icke’; urspr. neutrum av ingen
