publicerad: 2021  
idiot idioten idioter
idi·ot·en
substantiv
idio´t
● var­dagligt person som (ofta) beter sig mycket dumt vanligen i något spec. avs.
jubelidiot
en idiot (i/på något)
en idiot (i något)
en idiot (på något)
en idiot som körde om i kurvan; se dig för din idiot!; han är en idiot om han inte an­tar erbjudandet; hon var inte nazist som många tror, men hon var en politisk idiot
○ ur­sprungligen ålderdomligt person med svår intellektuell funktions­nedsättning
JFR imbecill
○ i sammansättn. äv. person med mycket en­sidigt intresse
fackidiot; fotbollsidiot
nyttig idiot okritisk personsom lätt kan ut­nyttjas
som en (annan) idiot som en riktig idiothan hade tagit fel på datum och stod och väntade som en annan idiot
belagt sedan 1664; av grek. idio´tes 'privat man (i mot­sats till stats­man)', till id´ios 'egen; egendomlig'; jfr ur­sprung till idiom