SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
idio´t substantiv ~en ~er idi·ot·enperson som (ofta) beter sig mycket dumt vanligen i ngt spec. avs. vard.psykol.yrk.jubelidioten idiot som körde om i kurvanse dig för din idiot!han är en idiot om han inte an­tar erbjudandethon var inte nazist som många tror, men hon var en politisk idioturspr.intellektuellt svårt handikappad person åld.JFRcohyponymimbecill halvidiotett hem för idioteri sammansättn. äv.person med mycket en­sidigt intresse fackidiotidrottsidioten idiot (i/på ngt)som en (annan) idiotsom en riktig idiothan hade tagit fel på datum och stod och väntade som en annan idiot sedan 1664av grek. idio´tes ’privat man (i mot­sats till stats­man)’, till id´ios ’egen; egendomlig’; jfr idiom