SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1imm`a substantiv ~n imm·anan­samling av små ut­fällda vatten­droppar som bildar ett o­genomskinligt skikt på en yta spec. på fönster e.d. fys.imhuvimtorkarespegeln var täckt av immasedan 1720 i sin nuv. formjfr fornsv. ember ’imma’; speciellt nord. ord, besl. med no. eim, sv. dial. em ’ånga’; ev. till samma ord­rot som eld
2imm`a verb ~de ~t imm·arofta i opers. konstruktioner upp­stå imma fys.JFRcohyponym1imma det immade på rutanäv.få att bli immig hennes ande­dräkt immade rutanäv.ofta refl. och med partikelni­gen täckas av imma glas­ögonen immar (sig)ångorna fick glas­ögonen att imma i­genimma (ngt), imma (igen)sedan 1681Subst.:vbid1-191675immande