SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
inn`ebyggare substantiv ~n äv. vard. innebyggarn, plur. ~, best. plur. innebyggarna inne|­bygg·ar·enin­byggare land.samh.yrk.sedan 1442Privilegie- och skyddsbref för Vadstena klosterfornsv. innebyggiare