SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
jakaranda [∫akaran`-äv.∫akaran´-] substantiv ~n jaka·rand·an1(typ av) hårt och tungt, brunviolett ädelträslag med mörk ådring anv. till finare snickerier; från syd­amerikanska träd bot.skogsbr.JFRhyperonympalisander jakarandaskrivbordsedan 1814ur sydam. indian­språk (tupi, guaraní) jacaranda med samma betydelse 2ett (brasilianskt) träd med mjuk ved anv. (i sydliga länder) som park­träd och i Sverige som kruk­växt Nollsedan 1885