publicerad: 2021  
jude juden judar
jud·en
substantiv
ju`de
● person som till­hör ett semitiskt folk­slag som under gammal­testamentlig tid bodde i Palestina och vars med­lemmar sedan dess länge levt ut­spridda (och förföljda) i olika länder men hållit samman främst tack vare sin religion
judeförföljelser
en ortodox jude; de europeiska judarnas tragiska öde
○ ibland äv. om person (av annan här­stamning) som an­sluter sig till judendomen
den kände författaren med­delade att han hade blivit jude
vandrande jude något ålderdomligtskvallerreva
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska iuþe; av lågtyska jude med samma betydelse; via lat. till grek. Ioudai´os 'som här­stammar från Judas' (son till Jakob, en av patriarkerna i Gamla testamentet)