SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
juste [∫ys´t] adjektiv, neutr. ~, best. f. och plur. justa [∫ys`ta] rätt­vis och ärlig vard.admin.psykol.JFRcohyponymrekocohyponymsportslig 1cohyponymrenhårigcohyponymschysst hon vill all­tid vara juste mot elevernatjänste­tillsättningen måste gå juste till (adv.)det var inte juste gjort av dig att ta parti mot mig (adv.)spec. i spel med kropps­kontaktsom sker eller upp­träder i enlighet med reglerna en juste tacklingen juste spelarehan spelar hårt men juste (adv.)äv.bra i största all­mänhet vard.justa prylarjuste (mot ngn)sedan 1690av fra. juste ’riktig’; av lat. ju´stus ’laglig; rätt­vis; riktig’, till ju´s ’lag’; jfr juridisk